Blondiner runt jorden

Som alla vara kara vanner (ni) vet sa har jag ett socialt handikapp. Jag vet inte hur man halsar eller sager hejda till manniskor. Ar inte heller jatte bra pa att prata med folk i vanliga fall heller men har maste jag ju lara mig.

Pa Fiji hamnar vi en natt nere pa stranden med bonfire och "Kava" drickande. Malin och Viglund gar lite mystiskt pa toa forevigt. Med andra ord lamnar dom mig for evigt. Alltsa umgas jag enbart med andra manniskor en halvnatt. Dagen efter halsar jag anda inte pa nagon. Det roliga ar att Malin tar da over ansvaret. Hon pratar med dom och ar trevlig och social.

I Los Angeles traffade vi tva killar Ollie och nagonting mer. Dom pratade mest med Vilgund men aven med mig men typ aldrig med Malin. Nar vi sitter pa ett stalle i Sydney ser Viglund att dessa killar gar forbi fonstret vi sitter vid. Han sager det bara helt lugnt till oss. Malin far nagot ryck och vi bada springer ut pa gatan, jagar ikapp dom, Malin slar till en av dom med en tidning a sager "heeej, we met in Los Angeles". Dom ser mest forvirrade ut men fattar efter ett tag a sager att vi har blivit bruna osv. Vi gar ganska snabbt darifran for vi bada har borjat inse att vi kanner faktiskt inte dom har. Malin har knappt sagt ett ord till dom men nyss jagat dom ner for en gata och slagit dom med en tidning.

Samma sak hande idag. Igar kvall var en stackars engelsman (ser ut exakt som philip Stromgren)med oss hela kvallen. Vi var cp som vanligt och han insag att vi "are a bit mental" ganska tidigt av kv'llen. Men trots det holl han sig till oss och pastod infor framlingar att han i stort satt var min pojkvan snart. Han pratade alltsa med mig typ hela kvallen. Dagen efter nar vi gor frukost ar han i koket. Han sitter bredvid mig vid bordet och ater. Tror ni att jag ens halsar? Neeej. Men Malin och han softar pa ett bra tag, gor planer for dagen med surfing osv. Dock har vi alla insett att vi inte har nagon aning om vad han heter. Vi kallar honom ju bara philip Stromgren. Kan bli pinsamt langre fram.

Blondinerna sitter en kvall inne pa sitt rum (bor med typ 10 pers)da en ganska mork kille med med bla ogon kommer in. Hans forsta ord ar "mi scusi". Pontus om du laser det har, tro mig vi bade tankte pa dig direkt och skrattade. Sen sitter denna kille och pratar med oss pa ganska dalig engelska och lite Italienska i typ 25 min. Han sager att han har kompisar i "Gothenborgo" som han tjatar om hela tiden. Han forsoker fa med oss ut och festa men tillslut gar han ivag. Dagen efter kommer vi in i koket och ska gora mat. Vem sitter inte dar och pratar SVENSKA och spelar kort. Jo varan kara Italienare.

Kommer tyvarr inte pa mer just nu. Men tro mig, vi lever upp till varan harfarg ratt ofta sa det kommer mer.